Sverige – Europas nya vinland.
Sverige är Europas yngsta vinland. Vi har länge produceratöl, fruktvin, cider och brännvin – men inte vin. Det imponerande är att vi nu, på bara tjugofem år, har gått från några entusiastiska hobbyodlare till en bransch där många viner kan mäta sig med de bästa Europa. Ännu är Sverige mycket litet i alla jämförelser. Men det är något stort på gång.
Under de senaste femton åren har utvecklingen gått snabbt framåt. Då var vinerna knappt drickbara i en europeisk jämförelse.
För sju-åtta år sedan började något stort hända när utländska vinmakare, odlings specialister och modern teknik introducerades. På några år gick de ledande svenska vinproducenterna från mediokra till konkurrenskraftiga kvalitetsviner.
Idag är Sverige ett av de nya vinländer som väcker mestintresse i världen. Inte minst för att vi tack vare svampresistenta druvsorter, rena jordar och ett allt gynnsammare klimat kan producera vin på ett för vinvärlden mer hållbart sätt. Sverige har blivit ett föredöme. Möjligheterna är enorma.
// Mikael Mölstad, dryckesskribent.
Svensk öl på svensk råvara.
Den nya svenska ölkulturen har växt fram i en tid när hela världens råvarubord funnits till förfogande. Bryggarna har kunnat välja det som har passat dem bäst utifrån aspekterna pris, kvalitet och smak. Det har på kort tid gjort Sverige till ett fantastiskt öl-land och idag bryggs all världens ölstilar här.
Öl skiljer sig från många andra drycker genom att den innehåller en rad olika ingredienser – ofta malt, humle, jäst och vatten som kan processas och tillsättas i olika mängd och steg. Därtill är det bara fantasin som sätter gränsen för ytterligare smaksättningar. Sammantaget gör det öl till den av alla drycker med störst smakspektra.
Men låt oss nu leka med tanken, hur hade Ölsverige sett ut idag om ölets råvaror behövt vara lokala? Hur hade vi kryddat och smaksatt? Vilken ölstil eller ölstilar hade blivit de typiska för Sverige? Hade det skiljt sig mellan syd och norr, öst och väst? Svaret hade troligen varit ja, och historiskt var det just så det gick till. De lokala förutsättningarna la grunden till många av de ölstilar vi så väl känner i dag.
I Sverige odlas idag alla råvaror som behövs för att brygga ett öl, trots det är det väldigt få som använder dem. Ofta för att de är dyrare, ibland för att kvaliteten inte anses tillräckligt hög. Men för varje år, ja nästan månad som går, blir de helt svenska ölen fler. Och skälen till det är många och hänger ihop med allt från ett behov av ökad svensk självförsörjningsgrad, hållbarhet och biologisk mångfald.
Svenska Dryckesfestivalen är den första festivalen någonsin som sätter ljuset just på just de här ölen. Så är du också nyfiken på hur ett helt svenskt öl smakar? Grattis – du har hamnat helt rätt.
// Sanna Lindberg, dryckesskribent.
Cider-Sverige står och väger.
Fler och fler aktörer gör väldigt bra, internationellt konkurrenskraftig hantverkscider i Sverige, men försäljningen är fortfarande begränsad. Flaskjäst cider på bara äpplen och päron utan tillsatser är fortfarande en nischprodukt, både på Systembolaget och restaurangscenen, trots att drycken har enormt potential.
Den är ofta mer prisvärd och minst lika allsidig på matbordet som torrt, vitt vin. Cider går som hand i handske med svensk husmanskost och internationell comfort food. Drick cider till fläsklägg med rotmost, raggmunk med fläsk, quiche lorraine, galette med ost och svamp, tarte flambé och charkbrickor. Eller till mjuka ostar, som fransk Camembert, Saint nectaire eller Pont l’eveque eller svensk Sanda Kymendö Brie, kittosten Hembergs Himmelska från Murboannas eller rätt och slätt till Almnäs bruks fantastiska Wrångebäcksost.
En redan klassisk kombination är knastertorr hantverkscider till färska ostron från västkusten. Både inhemska ostrea edulis och japanska jätteostron går mycket bra. Men cider passar även det mesta annat i vår färska sjömatstradition.
Framför allt är hantverkscider direkt kopplad till lokala fruktodlingar och arbetstillfällen på landsbygden. Vem vill inte bidra till att fler svenska äpplen tas omhand och inte krattas bort. Och att fler gamla fina äppelodlingar i landet får leva vidare och tas om hand på bästa sätt.
// Per Styregård, dryckesskribent.
Svensk hantverkssprit – en hyllning till tradition och framtid.
För tio år sedan var svensk hantverkssprit en liten kategori i en värld dominerad av ett fåtal större producenter. Men något har förändrats. Idag är sprit, näst efter öl, den snabbast växande kategorin bland alkoholhaltiga drycker, där över femtio aktiva destillerier gör drycker med en unik
prägel, både i Sverige och internationellt.
Det är en framgångssaga, där naturen visar vägen. Lokala örter som enbär, älgört och pors, tillsammans med blommor som fläder och maskros, har både blivit smaksättare och kulturella markörer.
Svensk gin är ett lysande exempel. Här får enbäret sällskap av nordiska ingredienser som havtorn, älgört, björklöv och bär. Resultatet är sprit som både hyllar tradition och vågar tänja på gränserna. Svensk whisky, å sin sida, inspireras av skotsk tradition men förädlas med lokala element: svensk ek, unika kornsorter och kreativa lagringstekniker. Även likörer, brännvin och fruktsprit har fått nytt liv, där smaker som malört, bär, rabarber och älgört binder samman framtid och nostalgi.
Inte bara smakerna utmärker den svenska hantverksspriten. Destilleringsprocessen har också fått en renässans. Detta genom småskalighet och precision vad gäller såväl valet av råvaror som lagring och buteljering. Kopparpannor, en teknik med rötter i gammal europeisk destilleringskonst, används flitigt för att skapa rena och nyanserade spritsorter. Samtidigt är ekologiska ingredienser och energieffektiva metoder en viktig hörnsten. Den svenska hantverksspritens framgångar har satt Sverige på dryckeskartan. Gin, whisky och likörer från små destillerier hyllas både hemma och utomlands, och det är lätt att förstå varför.
// Linda Pérez, dryckesskribent.
Frukt- och bärvin – en gammal tradition får en renässans.
Sverige har i årtusenden varit ett frukt- och bärvinsland. Långt innan vi började importera viner och destillera till alkohol har folkets dryck producerats av de bärbuskar och trädfrukter som växte vilt eller odlades kring både slott och koja. Troligtvis drack man frukt- och bärviner – en dryck på naturligt jästa frukter och bär – långt innan man utvecklade teknik med att göra cider och öl. Processen är ju densamma som att göra vin på druvfrukt och detta har mänskligheten sysslat med i mer än 8 000 år. Ända fram till 1700-talet var dock frukt- och bärviner inget som producerades i storskalig form. När merkantilismens idéer om att allt som gick skulle produceras nationellt ändrades detta. Allt för att gynna handelsbalansen.
Då klimatet vid den tiden inte var gynnsamt för druvproduktion växte istället en industri kring frukt- och bärviner. I Stockholm planerades bland annat en storproduktion av vin gjort på hallon. Namnet lever kvar i form av förorten Hallonbergen.
På 1800-talet etablerades flera företag för att i stor skala producera frukt- och bärviner. De vanligaste råvarorna var äpple och päron tillsammans med krusbär, lingon, blåbär samt svarta och vita vinbär.
En av de första fabrikerna var Liljeholmens vinfabrik.
I början av 1900-talet etablerades två företag för att producera främst frukt- och bärviner. Det ena var Skånska Fruktvin- och Likörfabriken i Bjuf som senare blev Findus. Det andra var Önos i Tollarp som enbart gjorde fruktvin – önos/oenos betyder för övrigt just vin på grekiska. Både företagen fick styra om sin produktion när dåvarande Vin & Spritcentralen 1917 monopoliserade allt produktion av alkoholhaltiga drycker. En hel industrisektor försvann – och med den all kunskap. De fruktviner som monopolet senare skulle sälja producerades i Finland – som ännu idag har en mycket traditionell och framgångsrik fruktvinsproduktion. Efter att monopolet på att tillverka vi, öl och sprit försvann 1995 har en ny verksamhet kring frukt- och bärviner utvecklats. Många är fortfarande på småskalig nivå men allt fler har stor framgång med vindrycker gjorda på svenska bär och frukter i större skala. Tre av de största är New Nordic Beverage i Västerbotten samt Åkesson och Fruktstereo i Skåne.
// Mikael Mölstad, dryckesskribent.
Mjöd – där urgammal tradition möter moderna hantverkstrender.
Det är hög tid att vi släpper bilden av mjöd som en skummande vikingadryck. I norden, och inte
minst i Sverige, har mjöden genomgått en riktig renässans, där urgammal tradition kombineras med modern hantverksskicklighet, innovation och smaktrender.
Grunden för all mjöd är honung, en råvara vi har gott om i Sverige, som liksom andra dryckesråvaror, som vindruvor och äpplen, speglar platsen den kommer ifrån.
Beroende på var kuporna står och vilken tid på säsongen bina arbetar, får vi smaker av allt från försommarens
vildblommor till höstens ljung – och som återspeglas i mjöden. I den moderna mjöden kombinerar man ofta honungen med must från både frukt och bär, samt smaksätter också med blommor och örter.
Drycken rymmer idag ett brett smakspektra och finns både i de lätta, stilla och torra tolkningar, liksom mousserande varianter och så den rejält fylliga – ja likörlika mjöden. Den senare varianten, också kallad Melomels, jäser med enorma mängder frukt och bär samtidigt som vattnet ofta utesluts helt. Det skapar en stor koncentration och en nektarlik dryck med en fin balans mellan sötma och syra. Stilen lagras ofta på olika fat för att addera komplexitet som lager av vanilj, ek och en lätt oxidation. Mycket av mjöden som produceras idag har en stark lokal förankring där både honungen och de eventuella smaksättarna kommer från närområdet.
// Sanna Lindberg, dryckesskribent.
Allt ljus på det alkoholfria.
Aldrig har det alkoholfria utbudet i Sverige varit bättre och bredare än nu. Många olika tekniker används, både nya och gamla, och den gemensamma nämnaren är ofta svenska råvaror där äpple, bär, blommor och örter står i centrum.
Om man generaliserar finns två typer av alkoholfria drycker – dels de som är naturligt alkoholfria, till exempel must, läsk och te, dels de där man genom olika metoder tar fram alkoholfria varianter av exempelvis öl och vin.
Den senare metoden är dyr och kräver i regel speciell utrustning, eftersom drycken först jäser till en alkoholdryck för att senare avalkoholiseras. Ofta är detta metoder som endast de stora dryckesproducenterna har möjlighet att använda, och slutprodukterna når sällan samma nivå smakmässigt som sina alkoholhaltiga motsvarigheter. Alkohol är nämligen en smakbärare, och när den tas bort behöver det kompenseras på annat sätt.
Utvecklingen går dock framåt. Att dricka mindre alkohol är en stark global trend som satt fart på både teknisk utveckling och kreativitet. Kreativiteten kommer alltjämt från de små hantverksproducenterna, som gör drycker som är naturligt alkoholfria. I Sverige har vi ett rikt utbud av frukt och bär som tack vare vårt klimat har både en
naturligt hög syra och mycket vitaminer.
Precis som med vin får ofta växtplats och äppel- eller
fruktsort stå i fokus, och smakspannet sträcker sig från lätt och friskt till fylligt och sött. Ibland förekommer smaksättningar, till exempel humle, som kan bidra med en lätt beska eller arom.
Utbudet av olika tedrycker har också vuxit stadigt de senaste åren. Kombucha, en mer eller mindre söt, fermenterad tedryck som fått jäsa med hjälp av en bakterie- och jästkultur, finns i dag i många olika smaksättningar. Vid sidan av detta finns sparkling tea – ett kolsyrat te, ofta smaksatt med frukter, örter eller blommor. Det är lätt och friskt och påminner lite om mousserande vin. Restauranger fyller en viktig roll när det kommer till alkoholfria drycker – eftersom de både inspirerar och informerar nya konsumenter om det ständigt växande utbudet.
// Sanna Lindberg, dryckesskribent.
Prenumenera på nyheter om svensk dryck och allt inför Svenska Dryckesfestivalen. OBS! Efter att du har signat upp kommer du få ett mejl från oss. Glöm inte att bekräfta din registrering där för att börja ta emot våra utskick.
